Modevärlden är verkligen som en liten bubbla fylld av några fåtal människor med makt. Det är dessa som säger vad som ska slå och vad/vilka som ska få synas i de glossiga magasinen. Och vilka som får sina högst "moderiktiga" (och hyllade) fotografier publicerade.

Men inuti den här bubblan är det smutsigt, kallt och mörkt. Saker som inte skulle accepteras i "verkligeheten" är tydligen(?) helt okej innanför det tunna membranet som stänger alla oss "vanliga" människor ute.

Det är först och främst de äckliga historierna (LÄS!) kring den hypade fotografen Terry Richardson som jag tänker på. Det är märkligt att det inte blir minsta ståhej utanför modebloggarna (som inte har speciellt hög status bland journalister/inom journalistiken) kring de övergrepp som han påståtts ha begått, medan liknande berättelser inom andra delar av samhället blir uppblåsta till bristningsgränsen (vilket är bra, övergrepp är inte något som får falla i glömska).

Att modeller uppmanas till att banta ner sig totalt och ibland till och med utveckla anorexia för att bli tillräckligt smala är även det något som borde uppmärksammas mycket mer(och sättas stopp för!). Varför är det i stort sett accepterat att fina(?) modehus och designers utsätter dessa tjejer (och även en del killar) för påtryckningar som gör att en del får betala med sina liv (DN skriver lite om det här)?

Inte nog med att själva modellerna i många fall får lida; dagens size zero-modeller ses ju ofta som idealbilden för hur en "perfekt" tjej/kille ska se ut. Därmed påverkas många, många fler av denna snedvridna och sjuka bild av hur man ska se ut.

(Såklart finns det undantag, en del modeller är naturligt väldigt smala, men varför ska bara den sortens kroppstyp få representeras på catwalken??)